Tiden bara springer iväg....Sova, äta, jobba lite mys med familjen å sen sova igen.
Har jobbat flera veckor redan. Känns helt ok och jag är inte lika trött som jag befarade att jag skulle vara nu så här i början. Konstig känsla när jag började jobba, kändes som att jag varit borta därifrån en hel evighet men ändå inte.
Nu är den stora frågan vad jag ska bli när jag blir "stor"???????
Ser väldigt mörkt ut på jobbfronten tyvärr. Vet inte vad jag vill göra. Funderar lite på att plugga och det känns som ett bra alternativ....ibland och ibland inte....suck. Tur jag har en toppenbra jobbcoach som peppar och står i :)
Min första arbetsvecka avslutades med dop som senare även visade sig vara ett bröllop. Jag hade det på känn minsann ;). Såå glad för deras skull!!! Väldig avis också. Trodde inte alls jag skulle reagera så, knasigt hur lite man vet om sig själv egentligen. Är inte alls särskilt förtjust i bröllop, det är tanken/meningen med att vara gift med allt vad det innebär som tilltalar mig. Klänning, tårta och massa tal klarar jag mig helst utan.
I helgen ska jag försöka adventsstäda och pynta. Stortjejens rum är iaf klart. Det fixade vi innan hon skulle iväg till pappsen. Trist att snön lyser med sin frånvaro, julstämningen vill inte riktigt infinna sig utan den. Hoppas för allt i världen att Alice pappa går med på att hon får vara med oss en stund på julafton. Blir ju första julen med Irma och lillebrors lilla liten ( som för övrigt beräknas titta ut 6 dec) . Har aldrig firat jul utan min älskade Alice och vill INTE behöva göra det i år heller. Pratade med hennes pappa idag om det när han hämtade henne och som vanligt får man bara väldigt svävande svar..tyvärr. Vi träffas bara på julafton hela vår familj så om hon inte får komma så missar hon alltihop :( Hon är jätteorolig för att hon inte ska få vara hos oss och grubblar jättemycket över hur det ska bli. Hoppas hennes pappa för en gångs skull kan förstå att hon behöver få besked om hur det blir så snart som möjligt. Lättare för mig att stötta lilla grubbelfia om vi vet vad som väntar. Jag känner mig så maktlös när han aldrig kan lämna raka besked. A vill veta långt i förväg så hon kan "ställa in sig" på vad som väntar. När hon fick veta att det var pappahelg på julafton så blev hon först jättelessen och ville inte alls vara där någonting. Helst skulle jag ju naturligtvis vilja ha henne hos mig hela dagen men efter många om och men så kom A fram till att hon ville att jag skulle fråga om hon kunde få vara med oss på kvällen, efter Kalle Anka ville hon åka till oss. Håll tummarna allihopa att hon får som hon vill!!!
När jag kommer hem från jobbet står maten på bordet :) Är det det som kallas vardagslyx? Me like a lot. Darlingen är en riktig pärla! Lillpyret i familjen håller igång pappsen sin på dagarna.Nu är det nära att hon börjar gå, står utan stöd och traskar runt överallt med endast lite stöd av möbler och dyl. Skrattar å busar mest hela tiden. En riktig liten gladskit.
Känner mig väldigt lyckligt lottad som har så fin familj :) Älskar dem alla över allt annat!!
